linneasofiebredberg

Vet ju knappt hur livet är hemma längre, eller jo visst jag stressar hem när jag är ledig och

hinner på sin höjd festa sova och shoppa, men jag menar det riktiga livet. Att verkligen ha

livet hemma, det kommer kännas konstigt. Jag vill ju hem, men ändå på nått sätt inte.

Jag vill stå på mina egna ben, nu kommer jag få leva på min pappas pengar eftersom

dom som styr i vårat lilla land har fel i huvet och jag får inte CSN bidrag fören höstterminen året

jag fyller 20, alltså inte fören i höst. Idioter. Så nu blir det att hjälpa till så mycket jag kan hemma

hos både mamma och pappa och så får jag lite pengar allafall. Aja, nog med whinande.

På lördag ska jag fira min syster som fyller 21, ska ut med henne och hennes kompisar troligen,

min fina vän johanna ska med också så det blir nog najs. Sen på söndag ska jag skynda till Uppsala,

träffa Carl ett tag på stan och sen åka och skriva kontrakt på stallplatsen. Hela måndagen kommer gå åt till att

söka jobb och hänga på arbetsförmedlingen. Wiho, lucky me.

Dags att bli positiv, godnatt blogiloggen